Att nästan tappa andan helt och hyperventilera så mycket när man gråter, det är så hemskt. Det är då den värsta känslan av hopplöshet infinner sig. Så mycket har jag aldrig gråtit förut, så som det var som igår kväll. Ögonen känns fortfarande tunga och Så trötta efter tårarna.
Varför känns det som att det börjar bli värre och värre, när det fram tills för två veckor sen hade blivit liiiite lite bättre?